Klockan har hunnit bli 00:21, och jag sitter kvar. Trött, hungrig och lite rädd för att gå upp för trappen i mörkret.
Idag, eller, igår blir det, gjorde jag min första inbakade fläta! Jag är så stolt! Den ser ut som skit, men jag gjorde det! Och sen köpte jag den där sjalen som jag trånat efter sen innan jul. En bra dag.
Steffe köpte ingen bil igen, för 2a gången den här veckan.

En sak jag inte förstår är hur klockan på väggen i datarummet kan ticka, trots att den står still. Otroligt irriterande.

Jag längtar hem, till lägenheten, (storyn är; fuktskadat badrum=bo hos föräldrarna igen. Med 2 katter och en sambo. Det är trångt. Tur att lillebror är i Thailand..), där man kan gå och ta en nattmacka utan att väcka ett helt hus. Eller städa när man vill. Eller bara vara, utan att behöva tänka. Och där katterna kan springa fritt utan att behöva oroa sig för att Cosmo (mammas feta kattjävel, som inte gör annat än att jaga mina små tussar) ska hoppa på dom och jaga upp dom för trappen, in under sängen.. Det är inte lätt. Jag längtar hem till glassen i min frys, och Lilo till sin gula boll.

Men vad fan, klockan på väggen går ju! Den går bara helt fel, den  visar på 18:00, eller 6:00, jag tror man får välja själv.

Nu tar jag en nattmacka och hoppas att ingen vaknar. Datorn får nog stå tills imorn, det blir säkrast.

Steffe: om du läser detta på jobbet när du sliter som ett djur: MAOAM!

00:33..